Djupsinnigt?
Vissa dagar ägnar jag mer åt djupa tankar än andra och när jag läser syrrans blogg och allt hon går igenom så är jag ibland tvungen att nypa mig i armen för att försäkra mig om att det verkligen är sant, att nåt sånt här kan hända år 2011/12 och jag kan känna en sån maktlöshet och orättvisa och jag önskar inget hellre än att jag kunnat dra tillbaka tiden och göra om allt, göra rätt!
Mitt hjärta blöder för alla de föräldrar som mist sina barn eller där barnen liksom Savannah fallit offer för en annan människas inkompetens, slarv, vårdslöshet och antingen blivit bragta om livet eller som Savannah fått bestående skador!
Jag hade precis som syrran min egen föreställning om hur det skulle bli när vi båda fick barn nästan samtidigt och allt man hade sett framför sig gick om intet och syrran tvingas in i ett surr av medicinering, habilitering mm!
Jag blir så arg frustrerad och ledsen och att vara så maktlös är inget jag gillar!
Sen blir jag så trött på att höra ordet normalt vem fan sätter normen för vad som är "normalt"?
Nej byt ut normalt mot vanligtvis för vanligtvis föds de flesta barn friska och vanligtvis föds de flesta utan missbildningar eller handikapp, men ibland händer det ovanliga saker som ändå inte behöver var fel!
Varför är alla så rädda för att avvika från normen och det vanliga ?
Är ovanligt dåligt? Kan det inte vara så att det som är ovanligt faktiskt kan berika våra liv?
Jag tror det och kommer fortsätta tro det för vi behöver ruskas om ibland även om det kan göra ont men det gör i alla fall mig till en bättre människa med mer empati, mer ödmjukhet och mer sympati för andra människor i min närhet och omgivning !? Kram på er o ta hand om varandra // Lotta
