Mina tankar för stunden
Förr så var det så mycket lättare att skriva det var ett sett för mig att rensa hjärnan oc tankarna och få ur mig det som var jobbigt, men med tiden har det liksom inte blivit av och nu när jag försöker så blir det lite jobbigare och flyter så trögt så ni som läser får ha överseende om det verkar rörigt!:-)
Jag har stundtals den sista tiden kännt mig lite nere och det kan bero på att det har varit mycket runt mig de sista månaderna, saker som berört mig som påverkat mig på olika sätt! Ibland tvingas man ju tackla saker man aldrig kunde drömma om! Frågan för mig just nu är hur går man vidare? Jag känner ibland att jag faller och när jag gör det så kommer tårarna och känslan av att jag inte räcker till blir mig övermäktig!
Jag har kommit på mig själv den sista tiden att jag tar på mig mer saker här hemma för att jag inte vill att nån ska se hur dåligt jag mår, jag försöker dölja det under en massa "duktighet" som jag egentligen inte har eller är! Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig eller att nån ska se att jag mår dåligt för då skäms jag, jag menar har jag valt att ta på mig en massa uppgifter och skaffa många barn så då får jag inte må dåligt utan skylla mig själv eller??
Saken är ju den att det inte är uppgifterna jag tagit på mig eller barnen som får mig att må dåligt det är bara det att jag just nu känner mig ur balans och är inte i fas med mig själv som gör det svårt att hinna och orka med allt men samtidigt så vill jag ju fixa allt och det är jävligt jobbigt att inse att man faktiskt inte är superwoman!
Kan tänka mig att det är en släng av förlossnings/höst depp som gör att man mår så här. Det är svårt att ta hjälp från någon utan att känna skam, för i sin dåliga sinnestämning så tror man att folk ska se ner på en. Har man tagit fan i båten så är det bara att ro utav bara helvete!
Jag är väldigt bra på att ge andra råd men inte så bra på att följa de själv och jag brukar uppmana mina vänner att de gärna får ringa om det är något ett råd jag inte är så bra på att följa själv tyvärr. Jag tenderar att gärna lyssna till andras problem och försöka och hjälpa för det får mig att känna mig liiiite bättre men tyvärr hjälper det mig inte!
Tack och lov för mina barn som är min stora glädjekälla i livet visst kan de suga musten ur en ibland men de ger en så otroligt mycket och jag älskar dem så gränslöst därför känns det extra jobbigt när jag mår dåligt för orken finns inte fullt ut. Hur det än är så vet jag att det blir bättre med tiden och jag hoppas det vänder snart för jag vill vara mer påkopplad och orka mer med barnen!
Man får tänka som så att det finns de som har det värre och att det vänder men tills dess får man ta vara på det man har så gott man kan! Så till alla er därute ta hand om er ni betyder så mycket och ni är viktiga för någon och det blir bättre! Kram från mig!
Jag har stundtals den sista tiden kännt mig lite nere och det kan bero på att det har varit mycket runt mig de sista månaderna, saker som berört mig som påverkat mig på olika sätt! Ibland tvingas man ju tackla saker man aldrig kunde drömma om! Frågan för mig just nu är hur går man vidare? Jag känner ibland att jag faller och när jag gör det så kommer tårarna och känslan av att jag inte räcker till blir mig övermäktig!
Jag har kommit på mig själv den sista tiden att jag tar på mig mer saker här hemma för att jag inte vill att nån ska se hur dåligt jag mår, jag försöker dölja det under en massa "duktighet" som jag egentligen inte har eller är! Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig eller att nån ska se att jag mår dåligt för då skäms jag, jag menar har jag valt att ta på mig en massa uppgifter och skaffa många barn så då får jag inte må dåligt utan skylla mig själv eller??
Saken är ju den att det inte är uppgifterna jag tagit på mig eller barnen som får mig att må dåligt det är bara det att jag just nu känner mig ur balans och är inte i fas med mig själv som gör det svårt att hinna och orka med allt men samtidigt så vill jag ju fixa allt och det är jävligt jobbigt att inse att man faktiskt inte är superwoman!
Kan tänka mig att det är en släng av förlossnings/höst depp som gör att man mår så här. Det är svårt att ta hjälp från någon utan att känna skam, för i sin dåliga sinnestämning så tror man att folk ska se ner på en. Har man tagit fan i båten så är det bara att ro utav bara helvete!
Jag är väldigt bra på att ge andra råd men inte så bra på att följa de själv och jag brukar uppmana mina vänner att de gärna får ringa om det är något ett råd jag inte är så bra på att följa själv tyvärr. Jag tenderar att gärna lyssna till andras problem och försöka och hjälpa för det får mig att känna mig liiiite bättre men tyvärr hjälper det mig inte!
Tack och lov för mina barn som är min stora glädjekälla i livet visst kan de suga musten ur en ibland men de ger en så otroligt mycket och jag älskar dem så gränslöst därför känns det extra jobbigt när jag mår dåligt för orken finns inte fullt ut. Hur det än är så vet jag att det blir bättre med tiden och jag hoppas det vänder snart för jag vill vara mer påkopplad och orka mer med barnen!
Man får tänka som så att det finns de som har det värre och att det vänder men tills dess får man ta vara på det man har så gott man kan! Så till alla er därute ta hand om er ni betyder så mycket och ni är viktiga för någon och det blir bättre! Kram från mig!
Kommentarer
Trackback
