Vad händer egentligen?
Jag tror ärligt talat att detta hände inte förr inte på detta vis i alla fall, när ens föräldrar var satta på undantag som det så vackert hette då, då såg man till att de hade mat i alla fall, kanske en o annan som satt på fattigstugan fick svälta ihjäl, men för guds skull inte på 2000 talet?? Jag blir så förbannad när jag hör sånt här!
Eller ta killen som ringde efter ambulans men inte fick nån, för enligt domen så kan man inte vara säker på att han inte hade dött i alla fall, hur fan resonerar man då? Han dog ensam troligen med svåra smärtor, skulle man skickat en ambulans hade de kanske kunnat lindra smärtan eller åtminstone så hade han sluppit dö ensam eller vem vet han hade kanske levt idag?!
Jag förstår inte, vad är det som händer? Ska man inte kunna lita på att man får vård i tid och när man behöver den? Jag blir så ledsen och upprörd över att höra och läsa om såna här missförhållanden eller felbedömningar för varför tar man inte det säkra före det osäkra? Handlar det bara om pengar?? När slutade människors liv o hälsa bli viktigt, när blev pengar viktigare? Det finns ju inga pengar i världen som kan ersätta liv så varför ?? Var är respekten för livet och människan?
Mysiga morgnar !
Vissa morgnar är lite bättre än andra och imorse var en sådan!
Vaknade bredvid en glad liten Sackarias och upptäckte sen att alla mina små killar låg i vår säng! De är för gosiga mina små killar!
Lugnet sänker sig!
Imorgon ska jag och en väninna ut och promenera en sväng i Tanum, jag behöver komma igång med att röra på mig och förhoppningsvis bli av med några överflödskilon, typ 20 :-))
Ska bli gott att röra på sig och kommer man bara igång så flyter det som regel på tänkte plocka med mig nån hund eller 2 med, Eveline har ingen prao imorgon så hon ska med, skönt med lite egen tid med henne!
Jag hoppas och tror att jag ska må lite bättre bara jag kommer ut och rör på mig och får lite frisk luft det blir lätt att man stänger in sig annars och det blir ju inte bättre av det så jag hoppas att det är en bra början mot att slippa må så dåligt och känna sig så nere! Vissa dagar är ju bättre än andra och idag har varit en hyfsat bra dag barnen har varit lugna och inte bråkat så mycket och de somnade tidigt så man kan ju hoppas att de är pigga imorgon bitti! Nej nu ska jag ta sista tvätten för idag Ha det gott alla och Kram på er!//Lottis
Mina tankar för stunden
Jag har stundtals den sista tiden kännt mig lite nere och det kan bero på att det har varit mycket runt mig de sista månaderna, saker som berört mig som påverkat mig på olika sätt! Ibland tvingas man ju tackla saker man aldrig kunde drömma om! Frågan för mig just nu är hur går man vidare? Jag känner ibland att jag faller och när jag gör det så kommer tårarna och känslan av att jag inte räcker till blir mig övermäktig!
Jag har kommit på mig själv den sista tiden att jag tar på mig mer saker här hemma för att jag inte vill att nån ska se hur dåligt jag mår, jag försöker dölja det under en massa "duktighet" som jag egentligen inte har eller är! Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig eller att nån ska se att jag mår dåligt för då skäms jag, jag menar har jag valt att ta på mig en massa uppgifter och skaffa många barn så då får jag inte må dåligt utan skylla mig själv eller??
Saken är ju den att det inte är uppgifterna jag tagit på mig eller barnen som får mig att må dåligt det är bara det att jag just nu känner mig ur balans och är inte i fas med mig själv som gör det svårt att hinna och orka med allt men samtidigt så vill jag ju fixa allt och det är jävligt jobbigt att inse att man faktiskt inte är superwoman!
Kan tänka mig att det är en släng av förlossnings/höst depp som gör att man mår så här. Det är svårt att ta hjälp från någon utan att känna skam, för i sin dåliga sinnestämning så tror man att folk ska se ner på en. Har man tagit fan i båten så är det bara att ro utav bara helvete!
Jag är väldigt bra på att ge andra råd men inte så bra på att följa de själv och jag brukar uppmana mina vänner att de gärna får ringa om det är något ett råd jag inte är så bra på att följa själv tyvärr. Jag tenderar att gärna lyssna till andras problem och försöka och hjälpa för det får mig att känna mig liiiite bättre men tyvärr hjälper det mig inte!
Tack och lov för mina barn som är min stora glädjekälla i livet visst kan de suga musten ur en ibland men de ger en så otroligt mycket och jag älskar dem så gränslöst därför känns det extra jobbigt när jag mår dåligt för orken finns inte fullt ut. Hur det än är så vet jag att det blir bättre med tiden och jag hoppas det vänder snart för jag vill vara mer påkopplad och orka mer med barnen!
Man får tänka som så att det finns de som har det värre och att det vänder men tills dess får man ta vara på det man har så gott man kan! Så till alla er därute ta hand om er ni betyder så mycket och ni är viktiga för någon och det blir bättre! Kram från mig!
1:a advent
Gårdagen bjöd på lite av varje; Micke har liksom tyckt att det varit viktigt att få upp gardiner på ungarnas rum och jag kan väl i viss mån hålla med men det kräver sitt när det ska sys och fixas att få gjort det förra helgen fanns ju liksom inte på kartan med tanke på att det skulle fixas tårta och förbereda för att fira Tildas 5 års dag! Så igår infann sig rätt lust och tid för att fixa gardinerna så nu har de äntligen fått gardiner som Micke efterfrågat men han var inte lika snabb med att få upp gardinstängerna ska tilläggas! Nå ja nu är de uppe i allafall!
Eftersom det faktiskt var första advent så fick jag fixat vår advents ljusstake och tanken var att jag skulle få upp nya gardiner men det får vänta!
Jag bakade lussekatter med saffran och fixade middag i stort sett samtidigt, grillade kotletter o potatis räfflor stod på menyn, tack och lov för gasol grill och fritös säger jag bara! Men gott blev det! :-)
Så var det dags att gå ut o mocka o göra klart i stallet och när det väl var gjort och det började närma sig kvällen då tog vi lite adventsfika med nybakade lussekatter och pepparkakor och julmust mmm så gott!
Vid halv åtta plockade vi in hästarna för då stormade det som värst och som tur va hade vi precis hunnit fånga de när strömmen gick så i becksvart mörker fick vi leda in de i stallet och gå in i huset! Vi plockade fram massa ljus och satt och mös i mörkret, ska väl tilläggas att barnen var måttligt roade utan tv men det gick!
Det var en annorlunda 1:a advent men man behöver sådana med ibland!// kramar Lotta
Mina hjärnspöken
Ganska ofta den sista tiden har jag slagits av hur lyckligt lottad jag är som har 6 underbara barn och ett barnbarn och i samma ögonblick så slår tanken mig; tänk om nåt händer mig så jag inte får se de växa upp, eller (Gud förbjude) att något händer dem, den tanken är så skrämmande och jag påminner mig själv om att leva i nuet och tränger undan dessa tankar!
När jag ser program på tv eller läser om människor som förlorat sina barn eller har svårt att få barn då blir jag väldigt ödmjuk och återigen påminns jag om vilken tur jag har som inte har drabbats av någon av dessa stora sorger!
Jag har en syster som födde sin första dotter under stor dramatik och som pga barnmorskans slarv och inkompetens drabbades av syrebrist och till följd av denna ådrog sig en hjärnskada (CP-skada) och ännu en gång påminns jag om hur lyckligt lottad jag är men det blir även så tydligt om hur orättvist livet kan vara så grymt och hårt!
Vad jag egentligen vill säga är att inte ta allt för givet och var rädd om det man har för man vet aldrig när och om det vänder! Glöm inte att tala om för de ni älskar att ni älskar de för man vet aldrig när och om det är försent! //Kram från mig!
Kvälls mys på golvet
Igår kväll tog jag denna bild på min son Sackarias som snart är 3 mån, visst ser det mysigt ut?
Välkommen till min nya blogg!
Hej och välkomna hit till min nya blogg! Här kommer jag ta upp det mesta mellan himmel o jord, och dela med mig lite av min vardag. Jag kommer att skriva om ämnen som berör mig som gör mig glad eller förbannad!
Hoppas ni vill följa mig o min blogg!? Kram Lotta
